Hej
igen vänner...
Välkommen
till den 3:e delen om mig och mitt liv.
Vi
har nu kommit till den perioden i mitt leverne, när det
börjar bli arbetsamt... suck! Lat som man är så låter det
inte så kul, men ack vad man bedrog sig.
Jag
har nu vuxit till mig ordentligt, och husse tyckte det var
dags för mig att få lite hyfs & vett. Så bilresan jag
nämnde på förra sidan slutade vid Simrishamns
Brukshundsklubb. Får väl nog säga, att en roligare lekplats
kunde han inte ha släpat med mig till. Attans vad kompisar det var här... Man visste ju inte åt
vilket håll man skulle skälla först. Lite skakis var man ju
efter ensamheten uppe på åsen, och i lilla trygga byn hemma.
Men husse är ju med, så det är nog OK att kaxa till sig lite.
Speciellt mot den där fåniga Rottweilern, eller för att
inte tala om den där lilla ettriga Skåneterriern... Grrr!!!
Hur
som haver så passerade vi igenom en Allmänlydnadskurs och en
Grundkurs under året som gick. Duktig, tyckte husse när man
gjorde som han sa. Gick fint i koppel, Sitta fint, Ligga
fint... m.m. m.m. Tja! Det var väl inte så avancerat tycker
jag. Man fick ju godis varje gång man gjorde nåt bra, och
jag älskar ju Frolic lika bra som att jaga råddjur. Och så
svårt var det ju inte, eftersom husse gick och drog i kopplet
hela tiden. Kom här, Här går vi, Stanna här....F-nnn, Vart
tror han att jag skulle ta vägen då...
Kunskapen
är det inget fel på... men viljan är det väl lite si &
så med, brukar husse säga. Duktig har man tydligen blivit, så husse ville prova att
tävla med mig i lydnadsklass I. Jaha! Inte frågar han mig, vad jag vill. Gå upp klockan sex
på morgonen, för att åka till klubben, och ställa sig på en
gräsmatta och Gå fot, Sitt, Hit, Hopp, Ligg... Kyss Karlssons katt!
Nä du gubben, Det är inte min melodi...
Har han inte fattat, efter snart 2 år att jag är inte hund
för min katt innan klockan 10..!! Tur för honom att han hade laddat fickan med leverpastej,
istället för Frolic... Det fick mig i alla fall att klara
mig fram till en 6:e plats av 17 startande hundar. (Verkar
vara fler än jag som inte gillar tidiga morgnar.) Men
poängen vi fick vill inte husse prata om... Jaså! Varför
inte det då ? Jag tycker det var helt OK med 148 stycken poäng.
Vad hade han väntat sig då..? Första tävlingen och klockan
halv 8 på morgonen... Jösses!
Lite
skojigare var det att göra nåt dom kallade för MH -test.
Mammas
matte ringde och undrade om vi inte kunde komma upp till
Eskilstuna, och göra ett sånt test. Det skulle bli hela
kullen av mina syskon som var med. Lysande idéer för en gång skull. Jättekul att få träffa
brorsorna & syrrorna. Sagt och gjort, in i bilen allihop
och så iväg. Men hallå!! Ska vi åka bil hela dan? Skulle
vi inte träffa släkten? (Inte visste jag att det var 8
timmars resa dit.) Nåväl! Fram kom vi till slut, och träffa husses pappa &
mamma fick man också. Dom bor ju i Eskilstuna, dit också
Mammas matte hade flyttat.
På
morgonen efter åkte vi upp till Schäferhundsklubbens stuga
där mötet och testet skulle vara. Vänta
nu...Schäferhundsklubb!!! Varför är vi inte på en sån
hemma istället, så att man slapp dom där pudlarna,
skåneterrierna osv.??? För att det inte finns nån hemma,
har husse låtit meddela, så du får nöja dig med det som
finns, sa han till mig. Jaha! OK! då...
Äntligen
var det dags att få återse de sina...Men jösses! Vad små
dom var syskonen. Får dom ingen mat hemma??? Visserligen
ingen Skånsk mat, men ändå... Brorsan såg ju ut som en
whippethund...och syrran som en korthårig Tervuerens...
UJ,Uj,Uj. Roligt var det att träffa dom i alla fall, och
mamma förstås! Men testet då??? Jodå, det var skojskoj
det också. Speciellt snubbarna med lakan och soptunnor på
huvudet. Vilka tomtar! Trodde dom att dom lurar mig med att
klä ut sig på det sättet. Jösses! Killen som lattjade med
trasan var också schysst, annars var det väl mesta mesigt...
Husse
var i alla fall nöjd med mina mentala resultat, och det är
ju alltid kul. Själv visste jag det hela tiden, men man är
väl lite "yster" kanske.
Nåväl. Hem till Skåne och det fagra Österlen bar det igen.
Hem till mitt hav, mina sandstränder, mina bokskogar
och....det är ju alldeles bara så... underbart vackert och
så skönt.
Resultat av
MH - testet
ser du på en egen sida om du är intresserad,
och fortsättningen på mina äventyr ser du på i nästa del... helt enkelt!
|
 |
|
Vi
har nu kommit till den 4:e delen om mig, av mig...
Vad har då nu hänt sen sist då...? Tjaa! Man lever &
Frodas, och blir större & större... & olydigare & ovilligare &... Nä! Skämt å sido så
tycker nog husse och matte att jag är rätt OK!
Några
fler kurser har det inte blivit, men kontinuerlig träning
föreligger ändå. Husse & matte vill inte ha mig som någon sorts tävlingsmaskin,
utan en snäll och mysig kompis ska man vara, det räcker säger dom,
säger dom. Man får väl tacka för det... Det där med tävling är inget för mig!
Titta bara vad som hände, när jag tävlade nästa gång...
och sista!!!
Man hade ställt upp sig för den obligatoriska
Platsläggningen, som gick lysande! Vad trodde ni??? Sen är
det dags för Tandvisning... Och då kommer det en snubbe
knatande, med stora trädgårdshandskar på sig... och
haltade fram gjorde han också, som om han hade haft polio
eller nåt. Klart att man blir förbannad! och lite
argsint... och kastar sig fram för att försvara sig och
husse... Ajdå!!! Det var väl ungefär det sista man skulle
gjort. Snubben stapplade snabbt förbi, muttrandes om någon
"nolla" eller nåt, och husse såg inte så snäll
ut. Fast han hade svårt att hålla sig för skratt... såg
det ut som...
Det är min tävlingshistoria än så länge. Mycket mer
blir det väl inte, men man vet ju aldrig med husse och
matte. Det sista jag hörde var nåt om någon spårkurs i
höst. Fan trot!
Undrar om det är därför som träningspassen fortsätter
ändå? Eller om det bara är för att man ska
sysselsättas? Då vill jag hellre bada, simma och jaga
bollar...
Nästa
stora grej som hänt sen sist, är att vi har flyttat
igen... Denna gång in till staden Simrishamn. Ännu en
gång fick man höra det där om bandhund och så vidare... Husse sa nåt om 3500:- i bensinpengar i månaden också...
Inte gjorde det mig nåt... Vi bor jättefint nu i en etagelägenhet,
75m från vattnet. Med utsikt över hamnen i Simrishamn, och med en egen park utanför dörren.
Och 3 km från mitt 2:a hem... Klubben! Promenadavstånd alltså!
Lite
ont om råddjur och katter förstås, men desto fler
kompisar att hälsa på, och skälla på!
Jag
trivs jättebra i alla fall, och kvällspromenaderna bort
till stranden och havet kan ju göra vilken Rottis eller Lab
hur anundsjuk som helst. Och egen balkong har jag fått
också... Kampen med matte om utrymmet där är jättekul...
även fast hon vinner oftast! Balkongutrymmet ger mig chans
att hålla koll på gatan och mina grannar. Dels har vi Den
gamla labradoren "Zorro", ca 13 år...Sen har vi
hatmonstret "Labo". En skällig kaxig
Skåneterrier. Och så har vi våra nyinflyttade grannar
mittemot, med den Kinesiska Tempelhunden "nellie"
tror jag hon hette. Och så har vi 2 pudlar, 1 lab till, 1
bernen senner, 1 tax och en blandras, 1 blandras till, 1
golden och en flatcoat och nåt som ser ut som en stafford
av nåt slag... Alla i samma kvarter som "lilla"
mig!
Inte
undra på att man har att göra hela dagarna, och inte undra
på att husse ser ut som ett åskmoln, när jag låter
värre än mistluren i hamnen...
MEN
SKOJ ERÉ, OCH KUL HAR MAN DET!!!
Vi
Ses Snart Igen ! ! !
"Chabo"
3år
och 26 dagar. Hösten - 2001
|
|