Hej där mina vänner...

Här följer en liten ´story´ om mina första 3 år...
I det underbara skåne, där jag bodde då....

Jodå, så här såg man ut när man såg dagens ljus, anno 1998-06-24.

Lurvig och god blev man eftersom man föddes som Långhårig.

Föddes gjorde man på Övärdens kennel utanför Stallarholmen i Södermanland.
Mamma heter Övärdens Atila och pappa är Mischalands Koff.
Trots dom fina bakgrundslinjerna så ramlade man ut ur mammas mage,
som ett långhårigt troll.
Stackars mamma måste ha fått en chock.


Min nuvarande Husse & Matte hittade mig per annons i TV4...!!!
Har väl inte riktigt bestämt om jag ska tycka att det är förnedrande eller inte.
Att bli utannonserad i TV...som något slags överskottsmaterial..va..!!!?

Husse & Matte tyckte jag var det sötaste som dom sett i alla fall,
och det räcker långt för mig. Det var skönt att komma till ett riktigt hem,
där man är älskad och omtyckt.
Skönt var det också att slippa alla stökiga syskon & släktingar.
Det kunde vara ganska rörigt ibland, och en annan är ju lite lat av sig,
och älskar att slappa, så att flytta gjorde inte mig nåt precis.

Den första hösten av mitt liv fick jag tillbringa hos Husses mamma och pappa.
Husse & Matte var ute på turné och jobbade, och dom tyckte inte att det
var en lämplig uppväxtmiljö för mig.
Inte gjorde det mig nåt för "farfar" & "farmor" hade en kompis till mig,
som hette -Franzon-.
(Hette med den anledningen att han gick bort efter ett år.)
10 år blev han och var en skön snubbe. Så var han ju långhårig han också !

Ett par svängar fick jag även följa med matte & husse Sverige runt.
Det var ganska kul att se landet man bor i, och snacka om revirområde...:-)
(Bäst var nog parken i Halmstad och snödrivorna i Gävle.)
Under hösten fick jag också stifta bekantskap med mitt nya hem i Skåne,
En gammal Skånelänga från 1700- talet som matte & husse hyrde
blev mitt 1:a riktiga egna hem.
Ballt & flummigt var det med hur mycket bokskog som helst inpå knuten...
Men öde så det förslog. (3 km till brevlådan på grusväg var väl inte så jättekul
för mina små tassar.) och lite mörkrädd blev man under vintern sen...



Nästa del av mitt liv handlar om våran nästa flytt...

Efter att ha skrämt skiten ur tyska vandrare och bokskogens alla råddjur,
och annat vilt så bestämde matte & husse att det var dags att börja röra på sig.

Jag hade börjat visa tendenser att bli någon form av bandhund kallar dom det.

Inte vet jag vad det betyder, men så skoj som jag hade haft,
så tycker jag det var lite synd. Men det varade inte så länge.
Det som var skoj uppe på åsen i skogen blev bara roligare nu.

Husse började så småningom att prata om "ur askan in i elden", vad nu det betyder.

Vi packade våra saker i lådor och kartonger... skitskoj var det.
Sen åkte vi ett par mil söderut till det som skulle bli vårat nya hem.
Verkade mysigt tyckte jag. Ännu en Skånelänga i gammal korsvirkesstil,
så man kände sig nästan som hemma. Skepparp var adressen... coolt va!?
Den största skillnaden var väl att här fanns det andra grannar i ca 7-8 hus,
och brevlådan låg ca 8 meter från ytterdörren.

Det dröjde väl inte många timmar innan jag hade nosat in mitt nya revir.
Skönt... helt fritt från konkurans av andra hundar...
(bortsett från en gammal labradortik på en 9-10 år.)
Helt oanvändbar alltså. Men mina kompisar råddjuren fanns det gott om här också. Och dom där nya lukterna av kossa & häst. Skoj skoj alltså!
Och mycket riktigt visade jag vart skåpen ska stå när jag en vacker sommardag, tog en egen liten utflykt och hämtade hem 12 kor till husse och matte. Jätteduktigt tyckte jag... men det tyckte inte husse. (Konstig typ.)


Säga vad man vill, men här var det mysigare än i förra lyan.
Egen trädgård... inhägnad och trygg. Här kunde man ligga och slappa hela sommaren... ända tills grannens kattkräk kom och störde min sömn. På´n bara sa husse... Häpp!!!

Här stiftade jag min första bekantskap med havet också...
Vilket skulle bli en favoritsysselsättning i mitt fortsatta liv.
Vi bor här ca 3 km från Skånes vackraste badstrand. (Haväng och Ravlundafältet)
Vilket betyder långa promenader i mjuk och varm sand för mig...mmmmmmm.
Mycket "Pinne i havet" blev det också...och det är ju bland det roligaste jag vet, att simma efter pinnen som husse kastade ut i vattnet...

Här växte man till sig ganska rejält i den mjuka men jobbiga sanden.
Stor och ståtlig blev man av all motion i sanden och vattnet.
Håller en matchvikt av ca 45 kg idag, och har en mankhöjd av ca 73 cm.
Vi har fått en häst brukar husse muttra...
Undrar vad han menar med det. Jämför han mig med dom där flåsande kreaturen...?

Lustigt... Det är väl inte mitt fel att jag blir hungrig av allt badande och rusande i sanden. För att inte tala om allt springande i skogen efter råddjuren och hararna. Och alla dom där "nya" konstiga djuren... Helt grönklädda,
med hjälmar på huvet och gevär under armen... Undrar vad det är för nåt...
Husse pratade om Militärer nåt, och Skjutfält sa han också nåt om.
Inte vet jag... men sprang bra gjorde dom i alla fall, när jag kom sättandes i skogen, efter nåt råddjur eller nåt... och skrek gjorde dom också. Lustigt va ???

Nu får det vara nog sa husse och slängde in mig i bilen.
Nu blir det hundklubben och kurs sa han... Undrar vad det är, tänkte jag...
men åka bil är ju "Görskoj" så det kan väl inte vara så farligt...ELLER!!!

Och härmed startar en ny era i mitt fortsatta liv !!!
 


 

 

Mig vid Havet...Blurp!

 

Hej igen vänner...

Välkommen till den 3:e delen om mig och mitt liv. Vi har nu kommit till den perioden i mitt leverne, när det börjar bli arbetsamt... suck!
Lat som man är så låter det inte så kul, men ack vad man bedrog sig.


Jag har nu vuxit till mig ordentligt, och husse tyckte det var dags för mig att få lite hyfs & vett. Så bilresan jag nämnde på förra sidan slutade vid Simrishamns Brukshundsklubb.
Får väl nog säga, att en roligare lekplats kunde han inte ha släpat med mig till. Attans vad kompisar det var här... Man visste ju inte åt vilket håll man skulle skälla först. Lite skakis var man ju efter ensamheten uppe på åsen, och i lilla trygga byn hemma. Men husse är ju med, så det är nog OK att kaxa till sig lite. Speciellt mot den där fåniga Rottweilern, eller för att inte tala om den där lilla ettriga Skåneterriern... Grrr!!!

Hur som haver så passerade vi igenom en Allmänlydnadskurs och en Grundkurs under året som gick. Duktig, tyckte husse när man gjorde som han sa. Gick fint i koppel, Sitta fint, Ligga fint... m.m. m.m. Tja! Det var väl inte så avancerat tycker jag.
Man fick ju godis varje gång man gjorde nåt bra, och jag älskar ju Frolic lika bra som att jaga råddjur. Och så svårt var det ju inte, eftersom husse gick och drog i kopplet hela tiden. Kom här, Här går vi, Stanna här....F-nnn,
Vart tror han att jag skulle ta vägen då...


Kunskapen är det inget fel på... men viljan är det väl lite si & så med, brukar husse säga. Duktig har man tydligen blivit, så husse ville prova att tävla med mig i lydnadsklass I. Jaha! Inte frågar han mig, vad jag vill. Gå upp klockan sex på morgonen, för att åka till klubben, och ställa sig på en gräsmatta och Gå fot, Sitt, Hit, Hopp, Ligg...
Kyss Karlssons katt! Nä du gubben, Det är inte min melodi...
Har han inte fattat, efter snart 2 år att jag är inte hund för min katt innan klockan 10..!! Tur för honom att han hade laddat fickan med leverpastej, istället för Frolic... Det fick mig i alla fall att klara mig fram till en 6:e plats av 17 startande hundar. (Verkar vara fler än jag som inte gillar tidiga morgnar.)
Men poängen vi fick vill inte husse prata om... Jaså! Varför inte det då ?
Jag tycker det var helt OK med 148 stycken poäng. Vad hade han väntat sig då..? Första tävlingen och klockan halv 8 på morgonen... Jösses!


Lite skojigare var det att göra nåt dom kallade för MH -test.

Mammas matte ringde och undrade om vi inte kunde komma upp till Eskilstuna, och göra ett sånt test. Det skulle bli hela kullen av mina syskon som var med. Lysande idéer för en gång skull. Jättekul att få träffa brorsorna & syrrorna. Sagt och gjort, in i bilen allihop och så iväg. Men hallå!! Ska vi åka bil hela dan? Skulle vi inte träffa släkten? (Inte visste jag att det var 8 timmars resa dit.) Nåväl! Fram kom vi till slut, och träffa husses pappa & mamma fick man också. Dom bor ju i Eskilstuna, dit också Mammas matte hade flyttat.

På morgonen efter åkte vi upp till Schäferhundsklubbens stuga där mötet och testet skulle vara. Vänta nu...Schäferhundsklubb!!! Varför är vi inte på en sån hemma istället, så att man slapp dom där pudlarna, skåneterrierna osv.??? För att det inte finns nån hemma, har husse låtit meddela, så du får nöja dig med det som finns, sa han till mig. Jaha! OK! då...

Äntligen var det dags att få återse de sina...Men jösses! Vad små dom var syskonen. Får dom ingen mat hemma??? Visserligen ingen Skånsk mat, men ändå... Brorsan såg ju ut som en whippethund...och syrran som en korthårig Tervuerens... UJ,Uj,Uj. Roligt var det att träffa dom i alla fall, och mamma förstås!  Men testet då??? Jodå, det var skojskoj det också. Speciellt snubbarna med lakan och soptunnor på huvudet. Vilka tomtar! Trodde dom att dom lurar mig med att klä ut sig på det sättet. Jösses! Killen som lattjade med trasan var också schysst, annars var det väl mesta mesigt...

Husse var i alla fall nöjd med mina mentala resultat, och det är ju alltid kul.
Själv visste jag det hela tiden, men man är väl lite "yster" kanske.
Nåväl. Hem till Skåne och det fagra Österlen bar det igen.
Hem till mitt hav, mina sandstränder, mina bokskogar och....det är ju alldeles bara så... underbart vackert och så skönt.

Resultat av MH - testet ser du på en egen sida om du är intresserad,
och fortsättningen på mina äventyr ser du på i nästa del... helt enkelt!


 

 

På pass i bilen...Jobba?

 

 


Vi har nu kommit till den 4:e delen om mig, av mig... 
Vad har då nu hänt sen sist då...? Tjaa! Man lever & Frodas, och blir större & större... & olydigare & ovilligare &... Nä! Skämt å sido så tycker nog husse och matte att jag är rätt OK!

Några fler kurser har det inte blivit, men kontinuerlig träning föreligger ändå. Husse & matte vill inte ha mig som någon sorts tävlingsmaskin,
utan en snäll och mysig kompis ska man vara, det räcker säger dom, säger dom. Man får väl tacka för det... Det där med tävling är inget för mig!
Titta bara vad som hände, när jag tävlade nästa gång... och sista!!!
Man hade ställt upp sig för den obligatoriska Platsläggningen, som gick lysande! Vad trodde ni??? Sen är det dags för Tandvisning... Och då kommer det en snubbe knatande, med stora trädgårdshandskar på sig... och haltade fram gjorde han också, som om han hade haft polio eller nåt. Klart att man blir förbannad! och lite argsint... och kastar sig fram för att försvara sig och husse... Ajdå!!! Det var väl ungefär det sista man skulle gjort. Snubben stapplade snabbt förbi, muttrandes om någon "nolla" eller nåt,
och husse såg inte så snäll ut. Fast han hade svårt att hålla sig för skratt... såg det ut som...

Det är min tävlingshistoria än så länge. Mycket mer blir det väl inte, men man vet ju aldrig med husse och matte. Det sista jag hörde var nåt om någon spårkurs i höst. Fan trot!
Undrar om det är därför som träningspassen fortsätter ändå? Eller om det bara är för att man ska sysselsättas? Då vill jag hellre bada, simma och jaga bollar...


Nästa stora grej som hänt sen sist, är att vi har flyttat igen... Denna gång in till staden Simrishamn. Ännu en gång fick man höra det där om bandhund och så vidare... Husse sa nåt om 3500:- i bensinpengar i månaden också...
Inte gjorde det mig nåt... Vi bor jättefint nu i en etagelägenhet, 75m från vattnet. Med utsikt över hamnen i Simrishamn, och med en egen park utanför dörren. Och 3 km från mitt 2:a hem... Klubben! Promenadavstånd alltså!

Lite ont om råddjur och katter förstås, men desto fler kompisar att hälsa på, och skälla på!

Jag trivs jättebra i alla fall, och kvällspromenaderna bort till stranden och havet kan ju göra vilken Rottis eller Lab hur anundsjuk som helst. Och egen balkong har jag fått också... Kampen med matte om utrymmet där är jättekul... även fast hon vinner oftast! Balkongutrymmet ger mig chans att hålla koll på gatan och mina grannar. Dels har vi Den gamla labradoren "Zorro", ca 13 år...Sen har vi hatmonstret "Labo". En skällig kaxig Skåneterrier. Och så har vi våra nyinflyttade grannar mittemot, med den Kinesiska Tempelhunden "nellie" tror jag hon hette. Och så har vi 2 pudlar, 1 lab till, 1 bernen senner, 1 tax och en blandras, 1 blandras till, 1 golden och en flatcoat och nåt som ser ut som en stafford av nåt slag... Alla i samma kvarter som "lilla" mig!

Inte undra på att man har att göra hela dagarna, och inte undra på att husse ser ut som ett åskmoln, när jag låter värre än mistluren i hamnen...

MEN SKOJ ERÉ, OCH KUL HAR MAN DET!!!

Vi Ses Snart Igen ! ! !

"Chabo" 3år och 26 dagar.  Hösten - 2001